Vanliga spindelarter

Det finns tusentals spindelarter runt om i världen, men här i Sverige finns det bara ett fåtal som betraktas som vanliga skadedjur.

Vargspindel

(Trochose ruricola)

Vargspindelhonan bär omkring äggkokongen, som sitter fast i spinnvårtorna under bakkroppen.
När de unga kläcks, klättrar de på moderns rygg, där de tillbringar de första veckorna av sitt liv.

De jagar på natten, men under dagtid håller sig gömda bland mossa och förfallande material.
Boet ligger i en grund håla med en enkel, öppen ingång.

(Phalangium opilio)

Adult – kroppslängd 3,5 – 9 mm.
Ovansidan av kroppen har ett ljusgrått/brunt mönster medan den undre delen är i regel krämfärgad.

De lever på ängar och i skogar, där de letar efter mat på marken eller klättar upp i träden.
De livnär sig på diverse mjukkroppiga leddjur såsom bladlöss, fjärilslarver, skalbaggslarver och små sniglar.

(Tegenaria domestica)

Honan producerar en kulformad kokong, som den täcker med ett lager silke och placerar i sitt nätverk.
Hanen vill para sig med honan flera gånger innan han dör.
Adulta spindlar kan leva i flera år.

(Loxosceles reclusa)

6 – 18 mm lång.
Färgen är brun eller gul.
De långa, tunna benen är bruna och täcks av fin behåring.
Har sex ögon, som sitter parvis i en halvcirkel.
På ryggen finns en tydlig fiolformad teckning, som går från huvudet mot bakkroppen.

Geografisk spridning och biotop - Förekommer inte i den svenska naturen. Finns bl a i USA från södra mellanvästern till söder. Den föredrar avskilda, mörka, ostörda platser inomhus eller utomhus. Inomhus kan de påträffas på vindar, i källare, garderober, skåp, i ventilationskanaler, i skor eller bakom möbler. Utomhus kan de påträffas i lador, uthus, garage, under stockar, lösa stenar och timmerupplag.
Föda – Den föredrar döda insekter. Den kan klara sig utan vatten och föda i ca sex månader.
Synlighet – På dagen fungerar säcken som gömställe för spindeln. På natten brukar den leta efter föda.
Bett – Den bits endast när man försöker hantera den eller när den blir störd. Båda könen är giftiga och bettet kan vara farligt. Människans reaktion mot bettet beror på mängden gift som man fått i sig och den individuella känsligheten – några blir inte alls påverkade, andra kan känna bettet som ett nålstick, andra kan känna det som en svidande känsla följd av intensiv smärta. Några känner inte av bettet på 2 - 8 timmar.

(Salticus scenicus)